jag skall berätta en hemlis.
Jag gråter till allting, för allting och ingenting. Jag gråter när jag blir ledsen och glad. Jag gråter när jag blir förudmjukad,när jag skäms, när jag är deppig och när jag blir arg. Jag gråter när jag är besviken och när jag är trött. Jag gråter för allt - förutom till Titanic. Titanic som man borde gråta till gråter jag inte. Jag tycker den är mycket fin men jag fäller inga tårar. Jag hatar att gråta. Det behöver inte vara för något speciellt, ibland börjar tårarna falla bara för att. Jag har gjort det sen jag föddes. När jag var liten räckte det med att någon såg strängt på mig för att de skulle falla. Belive me - jag har roligt åt det. Att jag gråter så mycket är bara patetiskt och äckligt.